Historia

Klubbhistorik

Södermanlands Stövarklubb 1901-2001

Södermanlands Stövarklubb kunde 2001 fira 100-årsjubileum. Redan den 17 juli 1901 stiftades klubben av framsynta jägare och hundvänner på ett möte i Flen och blev därmed landets första stövarorganisation med 39 medlemmar, senare under första året omkr. 50 st.

Den drivande kraften var Friherre Carl Gotthard Bonde på Eriksberg. Han konfererade före sammankallandet med Grevarna Claes Stenson Lewenhaupt och hans son Claes på Claestorp, Friherre Knut Hermelin på Mälsåker, Hovstallmästaren Gösta Tamm på Malstanäs samt Hovjägmästaren Eric von Eckermann på Edeby. Dessa herrar kunna således i första hand betraktas som klubbens stiftare och utgjorde med undantag för Claes Claesson Lewenhaupt klubbens första styrelse. I denna ingick även Friherre Sixten Sparre på Rosenhill, Nyköping, såsom sekreterare.
Claes Stenson Lewenhaupt, länets mest bemärkte jägare och kennelman, sedermera ordf. i Sv.  Kennelklubben 1910-25, blev klubbens förste ordf.

Det ordnades framförallt utställningar men även jaktprov och klubben förde sin egen stambok. Som exteriördomare tjänstgjorde
Sv. Kennelklubbens förste ordf. och stiftare, Greve A. P. Hamilton, som kom att giva namnet till den största av våra svenska stövarraser. Detta senare skedde genom beslut i Sv. Stövarklubben 1921 såsom en honnör åt minnet av Greve Hamilton.

Baron Knut Hermelin var en av de få i landet som trodde på och energiskt arbetade för jaktprov med stövare. Redan 1905 fanns tillsammans med stadgarna tryckta “Regler för Södermanlands Stövarklubbs jaktprov”. De grunda sig på poängbedömning och ha en förvånansvärd likhet med dem som idag närmare 100 år senare är fastställda inom Svenska Stövarklubben. §4 i nämnda regler vittna om att koppeljakt då var det normala: “Hundarna tävla i koppel, men bedömes så vitt möjligt var för sig. Kretsprisdomaren äger rätt att, om han så önskar, sönderdela kopplet och avprova var hund för sig. Ensam hund äger rätt att tävla”.

Genom en hemställan från Östergötland genom Brukspatron Axel Ekelund på Ysunda, Finspong, ändrades 1904 §1 i stadgarna och klubbens verksamhetsområde kom därmed även att omfatta Östergötland. Från och med 1906 upphörde emellertid nästan all verksamhet i klubben och en pånyttfödelse kom först 1911, då vår överhovjägmästare Greve Claes Lewenhaupt den 19 april på ett sammanträde i Flen blev klubbens ordförande. I denna befattning kvarstod han till 1916, då han efterträddes av Baron Knut Hermelin. Greve Lewenhaupt verkade i ytterligare 28 år som styrelseledamot och som hedersledamot följde han alltjämt med intresse klubbens verksamhet till sin död vid nästan 92 års ålder år 1952.

Det skulle dröja ända till 1913 innan några andra än östgötarna tog upp Sörmlandsklubbens verksamhet. Det året startade den, som det snart visade sig, så aktive och kunnige stövarmannen Josef Östling, Falun ett samråd med Knut Hermelin för att bilda en stövarklubb i Dalarna. Hans första bud till “Välborne friherre Knut Hermelin” är citerat under axplock senare i denna berättelse. Denna första kontakt mellan Dalarna och Södermanland följdes av flera. Från 1916 ha vi ett av Kamrer Östling och Greve Nils Axel Mörner, Björksund, gemensamt utarbetat förslag till regler för jaktprov. Grundtanken i detta borde även idag vara föremål för allt beaktande. Den går ut på att lokalklubbar skall finnas över hela riket och inom dessa ett tillräckligt antal prisdomare. Lokalklubbarnas prov äro ren kvalitetsbedömning och domaren äger själv att bestämma tid och plats för provet, som om möjligt skall hållas på hundägarens egen mark. I Svenska Stövarklubbens regi eller på uppdrag av Svenska Stövarklubben ordnas så konkurrensbedömning av endast meriterade hundar. Dessa prov skulle däremot ordnas i likhet med vad som nu sker.

1926 föreslog en sammanslutning av jägare i Nerike att klubbens namn skulle ändras till Södermanlands-Nerikes Stkl och verksamheten omfatta båda landskapen. Styrelsen motsatte sig inte förslaget men ansåg, med hänsyn till de egna tillgångarna, att Nerikingarna skulle satsa 1.000:-. Detta var emellertid tillräckligt för att frågan skulle förfalla.

Södermanlands Stövarklubb var emellertid känd även utanför landets gränser. I brev från Petsamo i Finland den 29 nov. 1924, undrar den kände jägaren och författaren Ludvig Munsterhjelm om han utan fadderskap av rikssvensk medlem kan vinna medlemskap i klubben.

Från klubbens verksamhetsår finns bevarade inte bara styrelse- och årsmötesprotokoll utan även en ansenlig och väl ordnad samling brev, resultatlistor, restaurangnotor, räkningar, m.m. Att inte telefonen var så vanlig under 1900-talets första år torde ha verksamt bidragit till att vi nu har dessa värdefulla uppgifter nedskrivna.  För att de finns bevarade tackar vi de vänner av ordning som lett verksamheten under de gångna 100 åren.

Detta är några utdrag ur 100-årsskriften som utkom 2001